Oh crap började igen och storm tänka på möjligheterna att fara till Sverige och studera + spela handboll efter nian. Det sku finnas alldeles skit bra ställen dit jag kunde söka, MEN, ja det kommer alltid det störande ''MEN''. Vet inte om jag sku klara av att lämna familjen och alla vänner sådär bara.. Förstås jag också vet det att man måste våga, våga ta det där steget framåt i livet och framför allt inte tänka att tänk om..... utan man måste faktiskt vara lite självisk och tänka på sin egen framtid, vad man själv vill med sitt liv. Usch fan hatar egentligen de här tankarna men endå på något sätt så känns det som något jag kanske påriktigt kunde vara intresserad av.
Sakerna sku vara mycket lättare om allting skulle vara färdigt planerat för en och man skulle inte behöva göra sådana här val. But I guess it's meant to be like this?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar