Tillbaka till ruta ett

Det jag berättade tidigare hade att göra med det att Nea, vår bästa skytt i laget, skall sluta helt och hållet med handbollen. Det känns faktiskt som om man skulle mista en familjemedlem eftersom mitt lag betyder ofattbart mycket för mig! Vi har annars heller inte ett grymt stort lag så det att endast en spelare slutar känns som om 1/4 av laget är borta. Kanske svårt för er att förstå det men så känns det iaf för mig. Enda man nu kan göra är att fortsätta träna ännu hårdare och slita varendaste en träningsminut för mitt lag!! Det sämsta man i den här situation kunde göra vore att ge upp så tjejer ni som läser detta ORKA KÄMPA PÅ OCH GE INTE UPP. Allting kommer att ordna sig :-)
Ps. Nea du är alltid välkommen tillbaka och jag respekterar ditt beslut upp till 100%. Puss<3